Stilla godhet lättar upp hjärtat

Alla har en önskan att bli erkänd. Vi vill att vårt arbete ska uppmärksammas, vi vill höra att vår roll betydde något och ibland vill vi säga att utan oss hade arbetet inte gjorts.

Men en utövare måste träna på att inte fästa meriter vid sitt eget namn. Att hjälpa andra utan att bli känd innebär inte bara att dölja goda gärningar som form. Det är studiet av att ge hjälp utan att växa tanken, "jag gjorde det här."

Heder och erkännande gör hjärtat tungt ju hårdare vi håller dem. När vi försöker bygga meriter under vårt eget namn följer lätt jämförelse och sårade känslor. Men när vi hjälper till med sinnet att det är okej även om ingen märker det, ger den goda gärningen en tystare och djupare doft.

I världsliga angelägenheter finns det tillfällen då något måste tillkännages eller förklaras. Men nödvändig kommunikation skiljer sig från självvisning. Säg det som behöver sägas, medan lite i taget släpper taget inuti bilagan som säger "Jag gjorde det."

Prova idag en liten hjälphandling som är okej även om ingen känner igen det. I det ögonblicket blir hjärtat ljusare, och den goda gärningen blir en lampa som tyst lyser upp vägen.