Ta inte fallna löv för guld

Om hösten blir löven gula och faller från grenarna. Tänk om du tog ett fallet löv, som glänser i solljuset, för guld? Även om du höll det hårt i handen och försökte behålla det, skulle det fortfarande vara ett löv. Ditt lidande börjar också ofta på samma sätt — genom att förväxla tingen som de verkligen är med de tankar du fäster vid dem.

I denna lära är det fallna lövet en bild som bjuder in dig att se tillbaka på det du misstar för något annat och klamrar dig fast vid. Inte bara ära, rikedom och ställning, utan även kropp och sinne förändras. Ändå handlar du ofta som om de alltid skulle förbli desamma, och håller fast vid dem och insisterar på att de måste gå din väg. Ju starkare du behandlar det som förändras som något beständigt, desto djupare blir ditt lidande när förändringen kommer.

Att se ett fallet löv som ett fallet löv och guld som guld betyder inte att kasta bort allt som värdelöst. Det är övningen att noggrant se på det som ligger framför dig och lägga märke till den förväntning och bindning du har lagt till det. Att sätta värde på något och att klamra sig fast vid det som om det måste tillhöra dig för alltid är inte samma sinne.

Stanna inte vid att förstå denna lära med ord; bekräfta den i ditt eget sinne. Se stilla på det du känner att du inte kan tillåta dig att förlora just nu, och fråga dig om det verkligen är något oföränderligt. När du släpper, även bara för en stund, den guldglans dina tankar har skapat, får du utrymme att se lövet framför dig helt enkelt som ett löv.

Se i dag tillbaka på en sak du håller hårt fast vid. Utan att tvinga dig själv att göra dig av med den eller klandra dig själv, lägg helt enkelt märke till det som förändras som det som förändras. Att se tingen klart, precis som de är, är början på övningen att undersöka bindning.