Medkänsla som lyser utan diskriminering

Dagens undervisning börjar med en passage där Buddha förklarar utövares andliga förmågor genom en jämförelse. Vissa människor vänder sig om så fort de hör ett litet ljud. Vissa behöver en stimulans lite närmare innan de rör sig. Vissa hittar sin riktning först när det finns ett tydligt uppvaknande. Även i en utövares sinne finns det olika hastigheter och djup som detta.

Ändå splittrar inte Buddhas medkänsla eller stöter bort någon på grund av dessa skillnader. Oavsett om ens kapacitet är hög, medelstor eller låg, når undervisningen och medkänslan alla jämnt, precis som solen skiner på varje plats. Hastigheten på förståelsen kan skilja sig åt, men den medkänsla man kan få är inte diskriminerad.

Även på den plats där vi hör ett Dharma-tal, kan en person vakna omedelbart, en annan kanske förstår långsamt och en annan kanske inte förstår på ett tag. Men den skillnaden är inte ett märke som ska kastas bort; det är tillståndet från vilket vi kan börja igen där vi är nu. Viktigare än jämförelse är att uppriktigt röra sig enligt vad jag har hört nu.

Övning är inte arbetet med att bedöma en annan persons förmåga. Det är arbetet med att inte låta Dharma-pratet som har nått mig bara passera förbi, och att ta ens ett steg korrekt från min egen plats. Om vi ​​rör oss utan att förlora ett litet ögonblick av medvetenhet kan även en långsam person stadigt stå på vägen.

I stället för att titta på vem som är snabb och vem som är långsam, undersök idag hur uppriktigt ditt eget sinne rör sig efter att ha hört Dharma prata. Eftersom medkänsla utan diskriminering redan lyser, ta emot det ljuset och vandra praktikens väg med all din styrka.