Titta på ditt eget sinne före någon annans fel

Vi märker lätt andra människors fel och brister. När vi bedömer varför de talar på det sättet eller varför de har sådana vanor, verkar deras dåliga poäng snart vara större än de goda.

Ett sinne som fortsätter att leta efter en annan persons fel stannar inte vid enkel observation. Ogillar, skvaller, jämförelser och bedömningar följer, och den vanan växer igen som ett mörkt frö i vårt eget sinne. Ögon som ser andra dåligt gör så småningom även vårt eget sinne grovt.

Övning är inte arbetet med att ta reda på vad som är fel på andra. Det är arbetet med att belysa vårt eget sinne. Som Seongcheol Keun Sunim lärde ut, innan vi ser en annan persons fel måste vi se våra egna. Först måste vi lägga märke till bedömningen, ilskan och känslan av överlägsenhet inom oss själva.

Det betyder naturligtvis inte att man vägrar att urskilja vad som är fel. Det betyder att innan urskillning hårdnar till motvilja, bör vi undersöka vilken vana vårt eget sinne växer. Då blir urskillning visdom, och sinnet blir lite mildare.

I dag, när du ser någons fel, ska du inte uttrycka det omedelbart i ord. Titta först på vad som rör sig i ditt eget sinne. När ögonen som letade efter fel vänder sig inåt öppnas övningens väg.