Att kunna tacka även i svåra tider

När någon behandlar oss vänligt, bra saker händer och saker går som vi vill, är det inte svårt att tacka. Vid sådana tillfällen kan vem som helst lätt få fram ett tacksamt sinne.

Men det som betyder mer i praktiken är sinnet vi har när saker och ting inte går som vi vill. När någon behandlar oss ovänligt, säger något nedslående, kroppen är sjuk eller arbetet stannar upp, är det inte lätt att få fram ett sinne som fortfarande kan tacka i den situationen.

Även då kan vi försöka tänka så här. Om det var en olycka är det tur att det bara var så mycket. Om vi ​​mötte ovänlighet är det tur att såret inte var större. Även när kroppen är sjuk är det ändå något att vara tacksam för att vi lever och kan andas. Detta är inte att låtsas att en situation är bra. Det är att hitta platsen i sinnet som inte kollapsar ens inom det.

Vi bär också ibland, medvetet eller omedvetet, ett sinne som säger: "Jag borde behandlas väl." Om vi ​​tycker att den andra personen ska känna igen oss och anpassa oss för att vi är kunden, för att vi är seniora eller för att vi vet bättre, känns även en liten besvikelse stor. Ju starkare sinnet blir, desto lättare uppstår klagomål och missnöje.

Så en utövare måste alltid öva ett tacksamt och ödmjukt sinne mer än ett sinne som vill bli betjänt. Även när andra inte känner igen oss tillräckligt, och även när de inte agerar enligt våra önskemål, bör vi först titta in i vårt eget sinne och styra det försiktigt.

Att tacka betyder ändå inte att bara uthärda alla fel. Nödvändiga ord ska sägas och det som behöver korrigeras ska korrigeras. Även då är övning att tala och handla utifrån tacksamhet och visdom snarare än att dras med av förbittring och ilska.

Må vi idag tacka för bra saker, hitta det som kan läras även i svåra saker och leva dagen med ett sinne som sänker sig och tittar noggrant snarare än ett sinne som vill bli betjänt.