Ett sinne som inte klamrar sig fast vid slut och början

Dagens undervisning frågar hur man ser på slut och början på årets sista dag. Kalendrar och tid är överenskommelser vi sätter för att leva. När året ändras och datumet är ett annat kan det tyckas som om allt har blivit nytt, men livet i sig är inte helt avskuret i ett ögonblick för att sedan börja om igen.

Inom buddhismen sägs det att ingenting har gjorts från början och ingenting försvinner helt. Orden att ingenting uppstår och ingenting upphör är inte bara en teori. De är en Hwadu som hjälper oss att lägga ner tankarna på slut och början som vi förstår.

När vi lever kan det vara svårt att vara med andra människor, och det finns många tillfällen då vi måste stå ut med obekväma saker. Att bo ensam har obehag, och att bo tillsammans har också obehag. Ändå är detta obehag inte ett misslyckande som måste skäras ur livet. Det kan vara praktikplatsen där jag bär det som finns här och lär mig nu.

När året ändras försvinner inte alla problem i ett enda ögonblick. Men om sinnet inte tar tag i slut och början för hårt, kan känslor från det förflutna läggas ner lite försiktigare. Vad vi behöver se och lära oss i livet som fortsätter blir nu tydligare.

Idag, håll dig inte fast vid tanken att detta är den sista dagen, och lita inte bara på namnet på ett nytt år. Titta in i detta sinne just nu. För ett ögonblick, lägg ner tanken på att uppstå och försvinna; i det fortsatta livet, bär det som måste bäras och lär det som måste läras. Det här är dagens Hwadu som möttes i slutet av året.