Att se lyckan som redan finns vid din sida

Var och en av oss anstränger sig för att bli lycklig. Att sörja för det vi behöver, att göra vårt arbete väl och att sträva efter att bli lite bättre är alla nödvändiga delar av livet. Problemet uppstår när denna ansträngning fastnar i jämförelse och önskan om att bli erkänd. När sinnet ständigt bara blickar mot nästa prestation och en större lycka, blir det som redan är dyrbart och nära osynligt bara för att det är välbekant.

När vi hör om plötsliga katastrofer eller förluster påminns vi om att de vanliga dagarna som fortsatte fram till igår aldrig var något självklart. Men en annan människas lidande bör inte enbart konsumeras som en läxa i vår egen tacksamhet. Vi måste först respektera det lidandet som lidande i sig, och låta det leda oss till att vårda ännu mer omsorgsfullt de människor och det vardagsliv vi fortfarande kan skydda just nu.

Lyckan kommer inte alltid i en form som sticker ut. Den kan också gömma sig i stunder så välbekanta att vi går rakt förbi dem — att äta en måltid i lugn och ro, att gå på egna ben, att känna luften efter att regnet har upphört, eller att veta att någon nära oss har tagit sig igenom dagen i trygghet. Vi tenderar att lägga märke till kroppens vanliga funktioner först när de blir svåra. Så istället för att jämföra oss med dem som är sjuka eller har förlorat något, är den rätta utgångspunkten att noggrant lägga märke till de funktioner vi har rätt nu.

Att värdesätta en vanlig dag idag betyder inte att ge upp önskan om att gå vidare, eller att tvinga sig själv att se lidande som något gott. Tvärtom är det just genom att se sitt nuvarande liv klart som det blir tydligt vad vi bör skydda och vad vi bör förändra. Nöjdhet är inte resignation — det är den styrka som hindrar oss från att slösaktigt förbruka det vi redan har, så att vi kan välja vårt nästa steg med visdom.

När sinnet fortsätter att springa mot någon avlägsen plats, stanna upp och se dig omkring en stund. Betrakta trädet längs vägen du alltid går, händerna och fötterna som utför sitt arbete igen idag, personen som tyst finns vid din sida, som om du såg dem för första gången. Det dyrbara skapas inte på nytt — det avslöjar sig i samma stund vi känner igen det som vårt upptagna sinne har dolt.

Lycka som väl har uppmärksammats måste leda till omsorg. Att säga tack, att dela en måltid, att ta hand om det som gör ont, och att inte använda naturen och tingen vårdslöst — dessa små handlingar är det som skyddar en vanlig dag. Att se lyckan vid vår sida just nu slutar inte med vår egen bekvämlighet; den blir till medkänsla som behandlar även en annan människas dag som dyrbar.