Dröj inte kvar vid sinnet som rangordnar dig och andra

Bara slutgiltigt ickesinne är sann ickatanke. Ickatanke syftar på det slutgiltiga ickesinne där varje vanföreställning har fallit bort. Ur det slutgiltiga ickesinnet, där all vanföreställning har släckts, uppstår att se din sanna natur, förverkligandet av sådanheten. Betrakta inte den här läran bara på övningens plats; se på den också i vardagen, där du möter människor och knyter relationer.

Ibland känner du att människor inte behandlar dig ordentligt och ser ned på dig. Du anser att du inte är en så bristfällig människa, att du har studerat mycket och är utmärkt i många avseenden. Men när du känner att den andre inte erkänner dig blir sinnet oroligt.

I det ögonblicket behöver du också se på ditt eget sinne gentemot den andre. Eftersom du tror att du är en utmärkt människa kan du se på andra och tänka: "Den där personen har kommit kortare i sin övning än jag" eller "Den personen står under mig." Den andre ser ned på dig, och du ser ned på den andre. Var och en skiljer högt från lågt efter sin egen måttstock, och därför går relationen snett.

Om du i detalj skulle granska hur andra har sett på dig under ditt långa liv skulle du hitta mycket som tynger sinnet. Det viktiga är att inte bli fasthållen av var och en av dessa saker, utan att leva och möta situationen framför dig med visdom, på ditt eget sätt. Även här kan du se på läran om vanföreställning och slutgiltigt ickesinne.

När alla slags vanföreställningar och fantasier fortsätter uppstå under övningen går din övning inte bra. Du dras med av tankar, och genom att gripa tag i dem igen skapar du ett hinder åt dig själv. Att klänga sig fast vid vanföreställningar på det sättet ger din övning ingen vinning.

Världens angelägenheter hänger också samman med vanföreställning. När du driver en verksamhet, går till arbetet och knyter relationer med människor trasslar många ting ihop sig. Även när du sitter stilla fortsätter dessa ting som ett flöde av tankar. Eftersom du måste upprätthålla ditt arbete och dina relationer medan du lever kan det kännas svårt att komma ur vanföreställningarna.

Då uppstår en fråga: måste du, för att helt släcka vanföreställning och fantasi, lämna alla uppgifter och bryta alla relationer? När du lever kan du inte bryta alla förbindelser. Tankar uppstår mitt i pågående arbete och pågående relationer. Därför behöver du i just den situationen gå vidare med ett sinne som inte fastnar vare sig i dig själv eller i den andre, och som inte dröjer kvar någonstans.

När du delar upp jag och andra, subjekt och objekt, och stannar i den uppdelningen uppstår hinder. Om du hålls fast av omdömena "jag är en sådan människa" och "den andre är en sådan människa" fortsätter det sinne som följer att uppstå. Du får inte fastna vid ens en enda sak, och du ska inte ha någonstans att dröja kvar. Du behöver gå så grundligt att du inte ens håller fast vid den platsen genom att kalla den "sinne". Slutgiltigt ickesinne är den övningens grund som ska förverkligas just så, och därifrån uppstår att se din sanna natur.

Den här övningen behövs också i vardagliga relationer. På en främmande plats kan någon behandla dig som lätt att köra över eller som någon som kan luras. Du kan tänka lite om den personen, medan även den personen kanske ser långt ned på dig. Det kan hända vem du än möter. Då behöver du övningen att inte låta ditt sinne fastna i den andres hållning.

Om du fastnar i tanken att den andre ser ned på dig gör det ont i hjärtat och bekymmer uppstår. Om du kan möta situationen utan att hållas fast av den tanken kan du svara med visdom. Se hur den andre agerar, men låt inte handlingen fortsätta binda ditt eget sinne.

Släpp taget om sinnet att du är en utmärkt människa, och fastna inte heller i den andres bedömning. Om du dröjer kvar i att skilja dig själv från den andre uppstår ännu en vanföreställning längs den uppdelningen. Mitt i ditt arbete och dina relationer, lägg märke till det sinnet och fortsätt övningen att inte dröja kvar i det.