Ett sinne som varken griper eller kastar bort

Morgonen blir kall, som om vintern plötsligt hade kommit, och på eftermiddagen är det lite varmt. Oktobervädret är vackert, men eftersom skillnaden mellan dag och natt är stor behöver du ta hand om din hälsa. För att förbereda morgondagens tillställning börjar du förbereda redan idag, och i morgon samlas du tidigt igen och hjälps åt. Du hör efter hur de andra mår och förbereder det som behövs sida vid sida när dagen börjar.

Idag ser du på nytt på läran om ickesinne, i fortsättning på gårdagen. I den undervisning som löper från Bodhidharma till den sjätte patriarken är Diamantsutrans rad "Låt sinnet uppstå utan att dröja kvar någonstans" (ung mu so ju i saeng gi sim) central. Även när det är samma lära behöver du återvända till dess kärna och studera den på nytt.

Ickesinne är att betrakta med den visdom som kommer ur sådanhetens sanna natur, utan att gripa och utan att kasta bort. Visdomen här är den visdom som uppstår ur din egen natur. Det viktiga är att se med den visdomen och inte bli fasthållen av någon av sidorna.

När en enda tanke uppstår, uppstår åtskiljande tänkande, och i enlighet med den tanken griper du eller kastar bort. Det sinne som vill ta det du tycker om leder till fäste och klamrande. När du hålls fast av det du tycker om kan det också bli fel av det.

Åtskiljande tänkande verkar även på den sida som kastar bort. När du ogillar något och bedömer det som inte bra eller som något som inte passar dig, uppstår ett sinne som vill skjuta bort det, och med det kommer ilska. Medvetandet rör sig efter de föremål och situationer du möter, och därur uppstår reaktioner av att klamra sig fast eller att avvisa.

När du lever möter du otaliga situationer. Om du vid varje tillfälle fortsätter att hålla igång onödiga åsikter och tankar, fortsätter vanföreställningarna utan slut. Liksom vågor reser sig oupphörligt på havet följer en tanke på en annan och en tredje. När vanföreställningarna fortsätter så är det svårt att ta sig upp ur de plågsamma sinnestillståndens sumpmark.

Därför behövs läran om att låta sinnet uppstå utan att dröja kvar. Att betrakta med sådanhetens visdom, utan att gripa och utan att kasta bort, betyder att inte bli fasthållen av det åtskiljande tänkande och de vanföreställningar som uppstår efter det du möter. Du behöver låta sinnet uppstå utan hinder, utan att dröja kvar vare sig i att tycka om eller i att ogilla.

I det vanliga livet uppstår åtskiljande tänkande genast, vem du än möter och vilken situation du än befinner dig i, och du reagerar på det. Det är därför den här läran är så viktig i vardagen. Det vore bra om du hade vaknat till din sanna natur och ditt sinne var utan hinder, men att du ännu inte har nått det tillståndet är ingen anledning att skjuta upp din övning.

Minns den här läran så gott du kan just nu och tillämpa den i ditt liv. Innan du dömer direkt utifrån åtskiljande tänkande och problem uppstår, se efter, så att visdomen får verka. Även om det är svårt, samla sinnet i övningen och bli förtrogen i vardagen med ett sinne som varken griper eller kastar bort.