Se klart de tre rötterna till lidande

Girighet är inte detsamma som att söka det vi behöver för att leva. Det är sinnet som tror att vi bara kan känna oss trygga genom att ha mer, även när vi redan har tillräckligt, och som håller fast vid människor och omständigheter för att inte förlora det som har vunnits. Ju hårdare vi håller fast, desto mer fruktar vi att förlora; när saker inte går som vi vill följer ilskan.

Inte heller är ilska detsamma som att bara känna obehag eller uppmärksamma orättvisa. Vi behöver stoppa skadligt beteende och sätta tydliga gränser. Men när vi tror att vi bara kan skydda oss genom att hata någon, eller när ett enda vredesutbrott låser fast en hel människa som fiende, blir ilskan ett villkor för ännu större lidande.

Villfarelse betyder inte bara att ha begränsad kunskap. Det är den okunnighet som inte ser att allt förändras och uppstår beroende av andra villkor, och att våra val i dag formar det som följer. Fångade av girighet förbiser vi hur kort tillfredsställelsen varar; skakade av ilska ser vi inte de sår som våra ord och handlingar kan lämna.

De tre gifterna verkar inte var för sig. När önskan att få mer hindras uppstår ilska; när ilska uppstår kan vi inte se situationen klart; och ju mindre klart vi ser, desto mer klamrar vi oss fast igen och klandrar andra. Övning är därför inte att undertrycka en enda känsla som har kommit upp till ytan. Det är att uppmärksamma denna kedja och vända nästa länk mot en god handling.

Givmildhet är den övning som motverkar girighet. Den innebär inte bara att dela materiella saker, utan också att inte lägga beslag på tid, utrymme, uppmärksamhet eller erkännande. När vi ger något inom ramen för vår förmåga lossnar den bundenhet som kallar det ”mitt” en aning.

Medkänsla är varken att villkorslöst svälja ilskan eller att tillåta övertramp. Det är önskan att både vi och den andra ska bli fria från lidande: att stoppa skadligt beteende utan att skapa mer skada genom hat. Medkänslans styrka ligger i att hålla det avstånd som behövs utan att låta våra ord och handlingar bli grymma.

Visdom lyser upp villfarelsen. Den tar inte ett sinnestillstånd som har uppstått för den vi är, utan undersöker under vilka villkor det uppstod och vilka följder det kan leda till. När girighet uppstår, lägg märke till det som redan är tillräckligt. När ilska uppstår, lugna först andningen och kroppen och skilj sedan fakta från tolkning. Att se orsaker och följder på detta sätt ger oss utrymme att välja.

Nirvana kan inte eftersträvas som om det vore ännu en särskild ägodel. När vi gradvis försvagar girighet, ilska och villfarelse där vi står i dag och omsätter givmildhet, medkänsla och visdom i handling, drivs sinnet mindre och blir friare. Övning är inte att låtsas vara någon i vilken de tre gifterna aldrig uppstår. Det är ett stadigt liv där vi märker när de uppstår och återvänder till det som är gott.