Att släppa det särskiljande jaget

Allt vi ser uppstår, förändras och förgår. Människor och ting, tankar och känslor, förblir aldrig i exakt samma form. Men dagens lära förklarar att om vi bara följer denna förändring är det svårt att fullt ut förstå alla tings verkliga natur. Bara när vi inte fastnar i uppkomstens och upphörandets sken kan vi se in i den verklighet som inte kan delas upp i uppkomst och upphörande.

Att förstå denna princip enbart som kunskap räcker inte. I det ögonblick vi håller fast vid tanken 'jag känner sanningen', delas det vetande jaget och det kända objektet åter i två. Om vi ser genom den särskiljande tanken att jag och objekt existerar separat, ser vi bara de skillnader som visar sig på ytan. För att vakna till tecknet på jämlikhet utan skillnad måste vi också sluta hålla fast själva det subjekt som betraktar och bedömer som något fast och verkligt.

Det betyder inte att man inte ska se eller tänka något alls. Iakttagelsen sker fortfarande, men utan att sätta tanken 'jag iakttar' framför den. Det är ett tillstånd där medvetenheten är klar, men den medvetenheten görs inte till 'min' — munken kopplar detta till icke-sinnet. Det handlar inte om att tvinga sinnet att bli tomt, utan om övningen att lägga ner den kraft som ständigt delar upp jag och andra, rätt och fel, vinst och förlust inom sinnet.

Tänk på en skola. En skola, dess lärare, elever och böcker behövs alla för lärandet. Men själva byggnaden, en titel eller en boks tjocklek är inte lärandets kärna. Det som betyder något är det verkliga lärandet och uppvaknandet som sker genom alla dessa villkor. På samma sätt är övningens former och förklaringar verktyg som pekar mot vägen. Stanna inte vid att hålla fast fingret — se direkt på den sanning det pekar mot.

Ord som 'buddhanatur' eller 'uppvaknande' blir också ett nytt objekt i det ögonblick vi tänker på dem som separat existerande ting. Ett begrepp kan visa en riktning, men begreppet i sig är inte sanningen. Denna övning i det som är bortom uppkomst och upphörande handlar inte om att bland ständigt föränderliga skepnader söka efter ännu ett oföränderligt objekt. Den ligger närmare att stiga ur själva den ram av särskiljande tanke som söker och griper efter objekt.

Denna lära kan verka svår och högtravande. Låt oss därför börja i en liten stund idag. När ett omdöme uppstår när du tittar på någon, följ inte bara omdömets innehåll — se också på den plats där 'jag ser den här personen så här' uppstår. Klandra inte heller detta betraktande jag; lägg tyst märke till hur särskiljande tanke uppstår och sedan förgår.