När vi förstår tomhet, blir sinnets uppgång och fall lättare

Sinnet blir upphetsat inför lyckliga händelser och kollapsar inför smärtsamma. Vi förstår dessa uppgångar och fall som "jag", men när vi tittar noga är tankar och känslor ett flöde som uppstår genom förhållanden och sedan försvinner igen.

Att säga att de är tomma betyder inte att det inte finns något alls. Det betyder inte heller att det inte finns någon glädje eller smärta. Det betyder bara att de inte för alltid förblir som fasta, väsentliga saker. Det är som en våg som tydligt stiger, men ändå inte skild från havet.

Övning är inte att med tvång bli av med ett smärtsamt sinne. Det är att lägga märke till, "den här typen av sinne har uppstått" och se hur det sinnet förändras och försvinner. När vi kan se på detta sätt behöver vi inte vara alltför bundna av glädje, och vi behöver inte kollapsa helt inför smärta.

Det som är viktigt i den här undervisningen är inte att tvinga sinnet att se bättre ut eller att försöka förändra allt på en gång. Lägg först märke till var sinnet är fångat just nu, och från just den platsen välj ett steg i en mer rätt riktning. Övning är inte en speciell händelse långt borta; det förekommer i dagens uttryck, ord, bedömningar och omsorg.