Den dagliga rutinen, början på ett vist och medkännande liv

Inom buddhistisk utövning betyder den dagliga rutinen (ilgwa, 日課) den utövning du själv bestämmer och genomför varje dag. Att göra offergåvor och buga, läsa sutror, sitta i Seon-meditation och se på din egen kropp och ditt eget sinne hör alla till den dagliga rutinen.

Men en utövares dagliga rutin är inte bara den utövning som sker vid bestämda tider. Den är också hur du lever varje ögonblick du möter i vardagen, från det att du går upp på morgonen tills du somnar på kvällen.

Inom buddhismen finns ett ordspråk, ilil si hoil (日日是好日): "varje dag är en god dag."

Att varje dag är en god dag betyder inte att bara goda saker händer varje dag eller att det inte finns några svårigheter. Det finns glada dagar och smärtsamma dagar, dagar då det går som du vill och dagar då det inte gör det. Vilken situation du än möter är det viktiga att inte dras för långt med av den, och att leva med blicken riktad rätt mot ditt eget sinne.

Det förflutna har redan gått, och framtiden har ännu inte kommit. Medan du ångrar det som varit och oroar dig för det som inte har kommit är det lätt att missa det nuvarande ögonblick du faktiskt lever i.

Den enda tid du verkligen kan leva i är nu. Därför är det viktigt hur du tillbringar detta ögonblick.

När du lever ett ögonblick väl blir dagen god; när du lever varje dag väl blir veckan god. Så blir det en månad, ett år, tio år, och bildar ett helt liv.

Det här livsflödet är inte begränsat till detta liv. Det kan också ses utifrån synsättet om villkor och karma som fortsätter genom många liv, liv efter liv. Det sinne du väcker nu och de handlingar du gör nu blir viktiga villkor som formar det liv som kommer.

I dag har samhället blivit mycket rikare och bekvämare än förr genom vetenskapens och teknikens framsteg. Men konkurrensen har hårdnat, och oron för framtiden och det psykiska trycket har vuxit med den.

Människor strävar outtröttligt efter att lära sig mer, äga mer och lyckas fortare. Att sträva efter att utvecklas är viktigt. Men om du på vägen jämför dig med andra, känner oro för det du ännu inte har uppnått och inte kan känna dig nöjd med det du redan har, blir livet oundvikligen allt plågsammare.

Ju mer en tid är sådan, desto mer meningsfull blir den buddhistiska utövningen.

Utövning är inte att lämna verkligheten för att söka en särskild värld. Den är att se på ditt eget sinne just där du lever, göra det som behöver göras med uppriktighet och anstränga dig för att inte svepas med av girighet, hat och förblindelse.

Att ta väl hand om din dagliga rutin stannar inte vid att få mycket gjort eller slutföra allt du planerat. Det betyder att arbeta uppriktigt när du arbetar, möta människor med värme, bedöma vist i svåra situationer och vara medveten om det när plågsamma, oroande sinnestillstånd (lidelser, klesha) uppstår i ditt sinne.

Ibland kommer du att göra misstag och misslyckas. Även då, om du kan se tillbaka på dig själv och gå åter i rätt riktning, blir den dagen också en värdefull tid för utövning.

Visdom växer fram ur att se ditt eget sinne och liv rätt. Medkänsla utövas, på grundval av den visdomen, genom att möta dig själv och andra med värme.

Om du ser på ditt eget sinne i varje ögonblick och håller din dagliga rutin kär kan du leva en smula lugnare och visare, även mitt i hård konkurrens och oro.

Dagar samlas till ett helt liv, och varje ögonblicks sinne och handlingar samlas och formar ditt liv.

Vänta därför inte bara på lycka i en avlägsen framtid; lev i dag väl.

Igår har redan gått, och morgondagen har ännu inte kommit. Att leva just detta ögonblick vist och medkännande är själva utövningen, och den sanna meningen med att varje dag är en god dag.