Att tydligt se det som redan finns

Det är en god morgon, men nu är det också en kall morgon. När årstiderna växlar behöver du hålla kroppen varm redan medan du ännu inte känner någon kyla. Innan tanken på kyla har uppstått kan du redan ha mött den kalla vinden, och du kan bli förkyld utan att veta om det. Tanken "jag mår fortfarande bra" kan inte ge dig full kännedom om ditt tillstånd just nu.

Även studier ser du på nytt där du redan står. När du tar en tanke som uppstår under studierna och fortsätter fråga om den, kommer du fram till detta: att se saker som de är är uppvaknandets väg. Övning är inte att göra det som inte finns. Det är att på rätt sätt se och vara medveten om det som redan finns, precis som det är.

Den sanna naturen är inget som någon gör. Den uppstår inte på nytt för att du övar. Den finns där precis som den ursprungligen är, så i stället för att försöka vinna något annat behöver du känna denna natur direkt.

När damm samlas på en spegel kan den inte spegla ordentligt. På samma sätt kan du inte känna igen den sanna naturen när den är höljd av okunnighet, vanföreställningar, åtskiljande tänkande och fasthållande. Liksom det är svårt att se en spegels klarhet när du betraktar en som är täckt av damm, kan du inte se din egen natur ordentligt så länge den är dold av förvillelse.

Övning ligger alltså inte i att lägga till mer och mer, eller i att skapa något nytt. Den ligger i att vara medveten om det som redan finns, precis som det är. Att lägga till onödigt fasthållande hjälper inte. Du behöver se på det som finns här nu, och på det som döljer det så att du inte ser det.

När du ser en blomma vet du att det är en blomma. När du hör ett ljud vet du att det är ett ljud. När en tanke uppstår vet du att en tanke uppstår. Ändå dröjer sinnet inte kvar någonstans. Att dröja kvar innebär här inte att stanna vid att känna igen ett objekt; det är att vara bunden av ett sinne som gillar och håller fast, eller ogillar och skjuter bort. Inte bara tillgivenhet och fasthållande utan också ett sinne som avvisar blir ett kvardröjande.

Det betyder inte att du inte gör något. Det betyder att du är medveten precis som det är, utan att hålla sinnet fastlåst vid det. Detta är övningen i icke-tanke och icke-kvardröjande. Du vet att en tanke uppstår utan att vara bunden vid den, och vad du än ser eller hör griper du inte tag i det och gör det till ditt eget.

Uppvaknande är inte att göra och vinna det som inte finns; det är att utan hinder se direkt det som funnits där från början. Att känna och se det som finns precis som det är hänger också samman med vipassana-övningen. Här går att se sin natur (gyeonseong) ett steg längre och leder till att gå bortom även den som är medveten. Du ser in i just detta subjekt, "jag är medveten", och rör dig mot platsen där bara medvetenhet finns kvar.

Även om du inte kan nå det tillståndet direkt är övningen för stunden tydlig. Lägg din kraft på att vara medveten om saker som de är och att se dem direkt. När sinnet reagerar på ett objekt, följ det inte in i att hålla fast eller skjuta bort; fortsätt med övningen att helt enkelt se. Att gå längre, bortom även den som är medveten, leder till tillståndet att se sin natur.

Uppvaknande är att öppna ögonen för det som ursprungligen finns, inte att skapa eller nyvinna det som inte fanns. När du ser denna innebörd klart och litar djupt på den kan du släppa taget om sinnet som försöker tvinga fram något. När du låter det vara så visar den sanna naturen själv sin egen fullkomlighet.